1. Dariush Dolat-Shahi - Electronic Music, Tar and Sehtar (Folkways Records, 1985)
Dariush Dolat-Shahi är en Iransk komponist med bakgrund i studier i Persisk klassisk musik på konservatoriet i Tehran, sonologi i Utrecht samt elektroakustisk komposition på Columbia University i New York. Hans mästerverk ‘Electronic Music, Tar and Sehtar’ bjuder på en organisk och ständigt skiftande ljudbild där tarspel sömlöst och gradvis övergår i abstrakta modulärsynts-alstrade blip blop-ljud för att sedan upplösas i fältinspelningar av ett stormigt landskap. En betydelsefull vägvisare och kartograf i Mimans universum.
2. Anthony Braxton - The Montreux / Berlin Concerts (Arista, 1977)
2LP-utgivelsen Montreux / Berlin Concerts fra 1976 er kanskje det aller beste stedet å gyve løs på Anthony Braxton sin usedvanlig omfattende diskografi. Her kan man høre to forskjellige kvartettkonserter (henholdsvis trombonist George Lewis og trompetist Kenny Wheeler med den fabelaktige rytmeseksjonen Dave Holland / Barry Altschul), hvor spennvidden i Braxton´s virke blir manifestert på usedvanlig direkte vis. Hans omfattende og uhyre kompliserte komposisjoner fremføres med største selvfølgelighet, overskudd og boblende frihetsfølelse. Det er ikke så rart at både samtidsmusikk- og jazzetablissementene tok avstand fra Braxton sitt dyptpløyende pionérarbeid i mange tiår; han feier nemlig gulvet med alt og alle som våger å redusere den kreative skaperkraft til det ene eller andre. Montreux / Berlin Concerts høres ut som et slags kræsjkurs i det 20. århundrets viktigste musikalske nyvinninger, som samtidig viser veien videre. Og hvilken vei! Vi har alle mye å lære av å lytte til Braxton.
3. Gudbrandsdalen - Slåttar frå Vågå (Talik, 2016)
Det fins tonnevis med arkivopptak av brilliant felespel her i landet. Noko av det er heldigvis utgjeve og tilgjengeleg for ålmenta. Denne CDen, utgjeve av plateselskapet Talik, er for mange den einaste mogelegheita til å høyre den fabelaktige felespelaren, felebyggjaren og gardbrukaren Ola Eida frå Lalm. Han hadde hundrevis av slåttar etter bestefar sin Ola Bråtå (1844–1923) og spelte desse på ein særs stødig og fargerik måte. Han nytta mange ulike felestiller og var i stand til å mane fram dei mest forunderlege stemningar med musikken sin.
4. Terry Riley - A Rainbow in Curved Air (Columbia Masterworks , 1969)
Terry Rileys regnbågsfärgade och repeterande mönster finns ständigt närvarande som tapeter på väggarna i Mimans kosmiska replokal. En förgrundsfigur inom den amerikanska minimalismen som oavsett hur repetitiv musiken än blir alltid lämnar stort utrymme för improvisation och sväng. A Rainbow in Curved Air kombinerar effekterna av hypnos och extas.
5. Nelson da Rabeca - Segredo das Árvores (Afonjah, 2008)
Miman har vore på mang ein roadtrip (les: turnear) og dette er den ultimate roadtrip-musikken! I kombinasjon med adaptive cruise-control og ei flaske Club Mate er livet herleg på vegen mellom improklubbar på sentralkontinentet. Vi vart introdusert til Nelson da Rabeca av meistersaxofonisten Rolf-Erik Nystrøm som sjølv reiste på pilgrimstur til Marechal Deodoro i Brasil for å treffe han. Takk for det! Den lett tilbakelente grooven, dei sløye melodiane og intensiteten i spelet gjer denne skiva udødeleg.
Foto øverst i sak: Christer Männikus
